Garnterrorister
Det måste vara den nyaste sortens terrorister (näst efter de stickande terroristerna som kan observeras på ett alltför fåtal flygplan)! Jag har en garnterrorist hemma. The keyboard biologist verkar ha mer än en. Hugaligen, det är med bävan jag går upp på helgmornarna (ok, ibland framemot förmiddagen) för att se vad min garnterrorist har siktat in sig på. Oftast är det mindre attentat som att riva av banderollerna från alla nystan han hittar. Men ibland har han hjälpt mig att lägga strumpstickor i ordning (de spretar ju åt alla håll och kanter när jag lagt ifrån mig stickningen) genom att dra ut dem och lägga dem fint. Även andra stickor kan sorteras (innebörd: dras ut ur stickningen och läggas på annan plats i lägenheten). Garnnystan kan rullas ut. Köpta nystan kan mosas till oigenkännlighet eller till en trasselsudd. Ännu har inte min garnterrorist kommit på det ultimata attentatet: att repa upp! Jag kommer aldrig aldrig att repa upp när han ser på! Och jag hoppas att han inte värvar sin äldre och ofta mer påhittiga syster i sina terrordåd.
2 Comments:
Du har inte ännu träffat de riktiga terroristerna hör jag.
De som äter upp (bokstavligen äter upp och sväljer)fingrarna på fingervantarna du just stickat, eller det där minsta lilla nystandet som du behöver för att sticka de tre sista varven, eller ...så äter de upp och spottar sedan ut det där stora nystanet av det dyra garnet så att det är alldeles geggigt...
De kallas hundar och är stora och svarta och väger 43 kilo och har världens största tungor! De är de riktiga terroristerna!
Hälsningar
Britt
PS Jag försöker att inte släppa in honom i butikens lager..
hehe, nää, jag försöker undvika såna där stora svarta 43 kilosbestar ;-) Även om tjatet går varmt här hemma om att: Snäääääääällla mammma, kaaaaan inte vi skaffa en hundvalp? Snääääällllaa? Problemet med hundvalpar är just att de blir sådär stora som du beskriver! Men det är inte så lätt för en 4-åring att förstå...
Skicka en kommentar
<< Home